CNS fokus

Lundbeck är det enda läkemedelsbolag i världen som fokuserar och avsätter alla resurser på behandling av CNS-sjukdomar. Av Lundbeckkoncernens omsättning återinvesteras 20 % i forskning och utveckling inom området CNS-sjukdomar.

Depression, schizofreni, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och sömnstörningar har sitt ursprung i centrala nervsystemet – våra huvudinriktningar. Nedan finner du en del information som hjälper dig att förstå dessa allvarliga sjukdomars karaktär.

 

Depression är en sjukdom som drabbar en stor del av befolkningen och det är även en av de mest handikappande sjukdomarna. Enligt WHO:s senaste depressionsstudie räknas sjukdomen till de 10 viktigaste orsakerna till handikapp. WHO uppskattar att depression kommer att bli den näst största orsaken till den globala hälsobelastningen år 2020 (Källa: WHO, 2001)

Enligt WHO:s rapport från 2001 lider uppskattningsvis 121 miljoner människor i världen av en depression för vilken de behöver behandling. Fler kvinnor än män lider av depression. Man har uppskattat att 5,8 % av alla män och 9,5 % av alla kvinnor lider av depression varje givet år. Många människor kommer att drabbas av depression någon gång under sitt liv. WHO beräknar att 17 % av alla män och kvinnor kommer att drabbas av depression någon gång i livet.

Nästan 95 % av de patienter som lider av depression, lider även av någon form av ångest, såsom generaliserad ångest (GAD), social ångest (SAD), panikångest (PD) eller tvångssyndrom (OCD). Dessa sjukdomar är starkt hämmande för patienten och de är mycket vanliga och underdiagnostiserade. Ångestsjukdomar är behandlingsbara.

De flesta patienter med depression har sjukdomen i episoder. Många patienter som får behandling mot sin första depressionsepisod drabbas inte av sjukdomen fler gånger, men 55–60 % drabbas av en ny episod inom två år. (Källa: Decision Resource, Psychiatry Disorders Study #1, 2002).

 

Schizofreni är en allvarlig, handikappande och oftast kronisk hjärnsjukdom med betydande inverkan på patienternas livskvalitet.

Symtomen på schizofreni uppträder oftast sent under ungdomen eller i tidig vuxen ålder. Män och kvinnor drabbas lika ofta, men epidemiologiska studier tyder på att kvinnor utvecklar sjukdomen senare än män.

Den exakta förklaringen till varför sjukdomen uppträder är okänd, men studier har visat att vissa faktorer kan öka risken för att utveckla schizofreni. Studier har till exempel visat att en tvilling löper större risk för att utveckla schizofreni om den andra tvillingen lider av sjukdomen. Andra studier har visat att människor som växer upp i tätorter löper större risk att utveckla schizofreni än de som växer upp utanför tätorter.

Effektiva behandlingar (både farmakologiska och psykologiska) som påbörjas så tidigt som möjligt visar att symtomen och patienternas livskvalitet i hög grad kan förbättras. Det finns möjlighet till omfattande besparingar då sjukdomen är speciellt kostsam när det gäller läkarvård, behandling och rehabilitering.

 

Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste demenssjukdomen, är en neurologisk sjukdom som orsakas av sjukliga förändringarna i hjärnvävnaden. Alzheimers sjukdom kan med rätta kallas "de anhörigas sjukdom".

Det finns ingen bot för sjukdomen. Den yttrar sig genom kognitiva symtom (minnesförlust och oförmåga att lära sig nya saker) och emotionella symtom (ångest och depression). Vissa patienter har även psykotiska symtom såsom vanföreställningar och hallucinationer. Orsaken till Alzheimers sjukdom är ännu inte känd, men genom utveckling av läkemedel som motverkar bildningen av amyloida plack eller neurodegeneration, kan vi fördröja eller till och med hindra sjukdomens fortskridande.

Eftersom Alzheimers sjukdom är en ålderssjukdom, medför västvärldens åldrande befolkningen en ökad utbredning. Man har uppskattat att grovt räknat kommer 37 miljoner människor i världen att lida av någon form av demens år 2025. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och den mest omfattande europeiska epidemiologiska studien – Rotterdamstudien – visar att 72 % av alla dementa patienter lider av Alzheimers sjukdom.

Sjukdomen indelas i ett lindrigt, ett måttligt och ett svårare stadium. Många patienter i det lindriga stadiet är antingen inte medvetna om att de lider av Alzheimers sjukdom eller har inte fått rätt diagnos. Följaktligen skiljer sig fördelningen av patienter mellan de tre grupperna mycket, beroende på om studien undersöker antalet patienter med Alzheimers sjukdom eller antalet diagnostiserade patienter.

 

Parkinsons sjukdom är en fortskridande neurologisk sjukdom orsakad av brist på neurotransmittorn dopamin. Näst efter Alzheimers sjukdom är Parkinsons sjukdom den vanligaste neurodegenerativa sjukdomen.

De första symtomen på Parkinsons sjukdom är vanligen skakningar i händer, armar, ben, huvud och muskelstelhet. De tidiga symtomen kan vara svaga och svåra att diagnostisera. Med tiden förvärras symptomen och muskelstelhet gör kroppen omöjlig att röra och medför uttryckslöst ansikte, förlångsammade rörelser samt försämrad balans och koordination. Patienterna kan även ha svårt att gå, tala eller utföra enkla uppgifter.

Sjukdomen är både kronisk och fortskridande. Det förekommer ett fåtal fall av nedärvd Parkinsons sjukdom. Det finns ingen bot för Parkinsons sjukdom. Det är en fortskridande sjukdom vars följder sträcker sig långt utöver de kliniska tecken och symtom som uppvisas av dem som drabbats.

Man har uppskattat att nästan 4 miljoner människor i världen lider av Parkinsons sjukdom. Sjukdomen drabbar båda könen lika och de första symtomen uppträder i karakteristiska fall när personerna är i slutet av 50-årsåldern eller början av 60-årsåldern. Eftersom Parkinsons sjukdom är vanligast förekommande i den äldre befolkningen, förväntas antalet som drabbas av Parkinsons sjukdom att öka när den totala befolkningen i västvärlden åldras.

Parkinsons sjukdom innebär ökat utnyttjande av sjukvårdsresurserna och belastning på vården. I Sverige har den årliga belastningen för samhället, inklusive såväl direkta som indirekta kostnader, uppskattats till 13 800 EUR (16 869 USD) per patient och dessa resultat är i ungefär samma storleksordning som uppskattningar från andra utvecklingsländer. (Källa: Movement Disorders, 2002).

 

Sömnlöshet är den vanligaste typen av sömnstörning och anses vara ett symtom snarare än en verklig sjukdom eller ett syndrom. Sömnlöshet är en av de mest påtalade, men minst förstådda, och feldiagnostiserade sjukdomar som man känner till idag.

Omkring 25 % av vuxna klagar på sömnlöshet, men endast en sömnlös patient av fyra berättar detta för sin läkare vid besök för annat problem och endast en av tjugo söker verkligen hjälp för sina specifika sömnproblem. Mot bakgrund av dessa parametrar är det komplicerat att få en riktig uppskattning av dess belastning för samhället.

Sömnstörningar är utbredda hos den totala befolkningen. Sömnstörningar omfattar en rad olika störningar, där de mest välkända är sömnlöshet, sömnapné och syndromet rastlösa ben (RLS). Sömnlöshet är den vanligaste sömnstörningen. Sömnapné, som beskriver en period då det inte finns något luftflöde genom näsan och munnen i tio sekunder eller mer, är en mindre vanlig störning. Sömnapné är ojämnt fördelad mellan könen, där uppskattningsvis 4 % av alla vuxna män och 2 % av alla vuxna kvinnor lider av störningen. Nästan 40 miljoner människor förmodas lida av syndromet rastlösa ben, vilket karakteriseras av en krypande, stickande känsla som främst förekommer i vaderna.

Uppdaterad 050730